Moderspråket
Sagoförtäljerska, när jag var barn,drömmens ande du väckte,Fantasos’ tömmar av purpurgarngossen vid elden räckte,visor sjöng från min moders mun,tanke gav leken vid bordet.Också för mig från begynnelsens stundskapades världen av ordet. Följeslagerska vart du mig sen,hur sig än vände mitt roder.Mer för mitt hjärta än någon vän,närmre än fader och moder,närmre än bruden tryckt mot mitt bröstständigt var du mitt sinne,bikterska, trösterska, du vilkens röstdiktade rastlöst därinne. Reskamrat, du i fjärran landunder främmande himmellog mot min längtan, tryckte min hand,ledsven i Babylons vimmel.Ensamhetssorgen som David dusjöng från min själ med din stämma.-Var du mitt sällskap, endast du,hjärtat kände sig hemma. Så har du följt mig från barndomens dar,växlande skepnad med åren.Innerst dock alltid densamma du var,bliver väl också till båren,drömmerska, älskande tankens stål,men i din tonvärld fången,svärmande svenska modersmålmed ditt kvällsus i sången. Dig jag tjänar som tacksam son,allt vad jag äger du skänkte.Smedens konst är ju eldens lån.Allt jag drömde och tänktekommer från dig, som jag dyrka skall,tills mer ej livstråden spinnes.Bönhör mig, så när läppen är kall,man i ditt tempel mig minnes. Moderspråk, du trädets sus,städse nytt och oändligt,annat i morgon – än aftonljus,men dock ett och beständigt.Tusende bladen från topp till fotkan till en kör du kalla,låta dem känna, att samma rotfostrar och bärer dem alla. Folkets levande andedräkt,het av hopp och av strider,arvked bindande släkt vid släktända mot bortersta tider.Alla stora hjärtan i digklappa, än när de domnat.Lyssna, och ekot mångdubblar sigändlöst från tider, som somnat. Landets ungdomsbrunn med vågspeglande dåd och dygder,vinterlynne och sommarhågrunt över Sverges bygder!Hemlighetsfulla navelsträngdjupt emot jordens sköte,sång vid vaggan samt vid den säng,där oss döden stämt möte. Guldtråd, på vilken vi våra livträda med skiftande dagar,ring, som fäster oss vän och viv,tolk för stjärnor och lagar!Högsta tankar, dyraste namn,drömmen skimrande skärast –moderspråk, du bär i din famnallt oss i världen är kärast.