Indiansommar
Från sjukrummets kloraldoftande kuddar,mörknade av kvävda suckaroch hittills ohörda hädelser;från nattduksbordet,belamrat av medikamentsflaskor,bönböcker och Heine,jag stapplade ut på balkongenför att se på havet.Svept i min blommiga filtlät jag oktobersolen skinapå mina gula kinderoch på en flaska absint,grön som havet,grön som granrisetpå en snöig gatadär ett liktåg gått fram. Havet låg blickstillt,och vinden sov –som om ingenting passerat!Då kom en fjäril,en brun otäck fjäril,som förr varit kålmaskmen nu kravlat sig uppur en nylagd lövhög,narrad av solskenetgubevars! Skälvande av köldeller ovanaslog han sig nerpå min blommiga filt.Och han valde bland rosornaoch anilinsyrenernaden minsta och fulaste –hur kan man vara så dum! När timman var uteoch jag reste migför att gå och ta insatt han kvar ännu,den dumma fjäriln.Han hade uppfyllt sin bestämmelseoch var död,den dumma djäveln!