Högsommar i vinter
Ute braskar vinterkvällen,gatan ligger tyst och mörk,draget skakar kaklugnsspjällen,och av porten höres skrällennär som vinden går i durk. Enkel kvällsvard är till ända,flickan dukar av vårt bord;låt oss ljus i kronan tändanatten uti dag att vända,natten är till nöjet gjord! Jag skall fälla ner gardinenatt ej grannen här oss ser;jag slår vin på karaffinen,och med vackra solskensminensätt dig vid pianot ner. Sjung om sommarn, sjung om skogen,sjung om havet helst ändå!Jämt till stormar redobogenvresig vän, men alltid trogen,svarta djup och böljor blå. Nu vid dina friska toneroch pianots harmoniväxa mina pelargoner,födda under heta zoner,och till lummig lövskog bli. På din eldskärm syns regattan,vita segel, blåa berg;och på palln sefirgarnskattanspinner på den varma mattan;blekta blommorna få färg. I trymån jag ser vår lillavåning i ett perspektivfast det är en optisk villa,vinet målar icke illa,ger den verklighetens liv. Fjärran arbetsbordet vilarunder böckers tunga rad,halvsläckt lampa dåsigt smilarmot de svarta skaft och pilarvid ett bläckigt pappersblad. Till ditt rum jag sen kan titta,ljusgrön möbel i creton;hushållsboken kan jag hitta,i din sykorg syns den sittamellan roller i kartong. Men igenom dörrens springajag ditt lilla huvud ser,blicken som en blåsmidd klingavärjer hugg, men vill ej stinga,nu i spegeln mot mig ler. Och jag ser ditt ljusa änne,blekt blir lampans röda sken,blixten ifrån bröstets spänneslår en ljungeld mellan tvenneblickar som förgås i en. Tyst! Det ringer i tamburen!Ah, jag vet nog vem det är,det är posten, sista turen;men var tyst, min vän, som muren,öppna ej, jag dig besvär! Låt dem ligga i sin lådakalla brev och korrektur,friden blott hos oss får råda,orostiftare de bådastanna inom vällåst bur! Sjung, min vigda älskarinna,ingen ringning mer oss når,sjung ännu, låt vinet rinna,nöjets timmar snart försvinna,nu är hela natten vår!