Den underliga skogen
Jag tog min remington på axelnoch drog i stora skogen ut,sen släppte jag mitt unga koppel,som stormar fram med skall och tjut. Det prasslar och det rasslari skogens alla mörka snår:”God dag, du gråa hare,som alltjämt uti bukter går! God dag, du tjädergubbe,hur du fått dina höns i hand?God dag, du svarta orre,som spelar falskt ibland. God dag, du grävsvinskurre,som gräver själv din egen grop.God dag, du lömska kattlo,som ger i blod ditt yngel dop!” Vad nu? Vem höres svaramed skri så gällt på mitt god dag?Vem var som svarte ”yxskaft”och går på falska slag? Jag ser den röda svansen,patronen in – och bum!Se där, du kvicke Mickel!Den gången var du dum!